Det känns som om jag åker på en himla många spelkonvent. Hittills i år har jag varit på fem konvent, senast på SydCon i Malmö. Något som slår mig är att de flesta konventen har likartade upplägg och jag ser det som ett problem.

De flesta av spelkonventen i Sverige är multikonvent, alltså där flera grenar inom spelhobbyn samlas. Vi har figurspelturneringar, några rollspelsscenarion, en eller flera spelbarer med brädspel och turneringar, TV-spel och en biosal. Problemet är att kvaliteten inte håller rakt igenom, utan vissa hobbygrenar har mer att hämta från dessa och ofta är det brädspelarna och rollspelarna som får stryka på foten.

Jag har inget emot att ströspela på ett konvent. De flesta har nämligen en hygglig brädspelsbar som det går att låna spel ifrån. Det jag skulle önska är mer organiserat spel och andra ordentliga arrangemang. Det kan t.ex. innebära turneringar, speldemon på fasta tider eller organiserade spelbyten. I första hand åker jag till konvent för att träffa folk som jag normalt sett inte träffar. Men jag tycker också det är viktigt att testa på spel man inte spelat förr, att spela mot nytt motstånd, eller att spela spel som man i en spelförening sällan har möjlighet att spela.

När jag höll i Halmstad Spelkonvent så körde jag samma koncept som jag inte alltid tycker håller måttet, så det finns absolut en stor del självkritik. I mitt fall skyller jag på brist på tid och vi ville få ihop något substansiellt över huvud taget. Min ambition är dock att koncentrera på färre hobbygrenar och göra det bättre, men jag är inte den enda som har saker att säga i ämnet. Jag säger inte ”död åt alla multikonvent”, men jag skulle gärna se en större bredd för olika typer av besökare. Det är heller inte en kritik mot de som anordnar konvent för jag vet hur mycket tid det går åt att anordna dem.

Hur vill ni att konventen ska se ut? Vad saknas på konventen idag?

Se fler »

Jag har tidigare skrivit om Keldons klient för att spela Race for the galaxy mot datorn. Efter ett tag avinstallerade jag det på grund av att det var ett allvarligt hot mot min produktivitet. Nu har en ny version av programmet kommit och jag har sugit in det igen och spelar två-tre partier per dag mot datorn. Mitt nyvunna intresse beror på att den senaste expansionen till spelen har inkluderats i denna versionen. Dessutom finns det numera möjlighet att spela mot andra, något som jag hittills inte utnyttjat.

Tänkte ta och förklara vad de olika expansionerna tillför spelet. För det första så bör man skaffa expansionerna i ordning, eftersom de blir succesivt mer komplicerade, men också för att spelbalansen behålls bäst så. Varje nytt tillägg gör också att man får fler startvärldar och något annat spelmoment. De flesta av dessa spelmoment är valfria, men jag skulle avråda från att spela utan prestige i den senaste expansionen.

The gathering storm

Den första expansionen, the gathering storm tillför bara nitton nya vanliga kort, men det är naturligtvis trevligt med mer variation. Vad som jag tycker är det trevligaste tillägget är olika mål. Målen gör att beroende på olika händelser, vanligtvis att man har viss typ av kort utspelat så får man bonuspoäng i slutet av spelet. De delas in i två olika kategorier, nämligen de mål som man får då man uppnår något och mål som man håller i slutet av spelet. Det gör spelet mer varierat och det blir mer en kamp än i grundspelet. Det största materialet i spelet är regler för att spela en spelare, något som jag aldrig testat. Det känns ju onödigt när jag kan spela mot datorn. Expansionen ger också möjlighet till ytterligare en spelare.

The gathering storm gör inte spelet särskilt mer avancerat och passar därför bra att lära nya till spelet med det. Det ger dessutom önskvärd variation i och med målen.

Rebel vs. imperium

Förutom ett gäng nya kort och komponenter så finns det också en ny sak man kan göra; ta över andra spelares världar. I realiteten görs det sällan, eftersom det finns så få kort som har den förmågan och de har speciella krav för att kunna göra det. Korten här är betydligt mer varierande och komplicerade än tidigare, vilket skapar nya strategier. Dessutom finns det plats för ytterligare en spelare. En ny regel är att varje spelare får en röd och en blå startvärld och väljer en av dem som de vill spela.

Rebel vs. imperium gör spelet mer komplext och komplicerat, så jag rekommenderar att ni spelar grundspelet och den första expansionen några gånger innan ni ger er in på detta.

The brink of war

Den största förändringen med den senaste expansionen är något som kallas prestige. Den som har mest av det kommer varje runda få en bonus, så det finns skäl att skaffa det tidigt och försöka skaffa mer av det. Dessutom kan man en gång under spelet antingen leta efter en viss typ av kort i draghögen, eller utföra en ännu kraftigare variant av sin handling. Spelets kort är nu väldigt avancerade att man bör ha ganska stor erfarenhet av denna och tidigare expansioner för att få ett flyt i spelet. Fördelen är att det förändrar spelet och spelets strategier fundamentalt.

Prestige i The brink of war skakar om spelet rejält och gör det mer intressant. De nya korten ger en mängd olika konstiga förmågor, som kan användas. Det är komplicerat, men roligt att spela denna expansionen. Detta är inte för alla, men om du är en luttrad Race for the galaxy-veteran är det givet.

Enligt vad jag har förstått så är det också den sista expansionen till Race for the galaxy. Spelet börjar nu bli så komplicerat och draghögen är så stor (över tvåhundra kort) att det inte finns så mycket poäng att ha ytterligare en expansion. Istället är det tänkt att ett nytt grundspel med ny mekanik kommer släppas. Framtiden är i alla fall ljus för Race for the galaxy-älskare.

Se fler »

Foto: We are sailing

När jag tänker på spel producerade i Sverige så handlar det ofta om partyspel eller lustiga kortspel. Därför är det riktigt roligt att det kommit ett nytt spel i den tyska skolan, som dessutom är ganska bra.

Målet med spelet är att genom att bygga tält få så mycket poäng som möjligt. För att bygga tält behöver man dels tält-kort som beskriver hur tältet ska byggas och färger till tältet. Man får dessa genom att sätta ut en av sina fyra clowner på spelbrädet. Vissa delar av spelbrädet är begränsat, medan andra kan hur många som helst sätta på. Det finns också specialkort som kan göra lite olika saker.

Det finns också andra ställen att placera sina clowner på. Antingen bygger man sina egna tält för att få poäng, eller så placerar man dem på andra spelares tält. Poäng får man dels för själva byggandet av tältet, men man får också majoritetsbonusar. Orsaken till att man placerar på andras tält är att det är det enda sättet för att få in pengar i spelet, men man får inte tillbaka sina clowner förrän tälten är färdigbyggda.

Foto: We are sailing

Spelet är engagerande, man har en hel del intressanta val och är interaktivt. Det största problemet är dock just interaktionen. Genom framför allt korten kan man sätta dit ledaren så att den knappt kan göra något i sin runda och att inte kunna göra något på sin runda kan vara ganska tråkigt. En del kommer nog också tycka att grafiken i spelet är för plottrig, men själv älskar jag den – den passar temat perfekt.

För mer info se:
We are sailing
Boardgame Geek

Se fler »

Sedan länge har samlarkortspelarna använt plastfickor till sina kort för att skydda de värdefulla korten och för att man inte ska kunna anklagas för att fuska genom att märka dem. De senaste åren har det smugit sig in bland brädspelarna också. Utbudet har ökat, vilket gjort att det numera finns i en rad olika storlekar. En del tycker det är en synd att plasta in korten, medan andra gör det på vartenda spel. Själv är jag någonstans mittemellan de två lägrerna.

Vilka för- och nackdelar finns det då med att plasta in korten?
Den naturliga orsaken till att man skaffar plastfickor är att skydda korten i spelet. Det görs för att förlänga livslängden på korten, men det kostar också extra att plasta in dem, en kostnad som skulle kunna läggas på andra spel.

Det finns i grunden två olika kvaliteter på kortfickorna, antingen budget eller premium. Vanligtvis (men inte alltid) är de som är av premiumkvalitet tjockare, vilket gör att korten håller bättre och blir stabilare. Jag gillar dock de tunnare och billigare fickorna, eftersom det inte blir lika höga högar och ofta inte är lika glatta.

Beroende på hur man blandar korten blir det antingen lättare eller svårare att blanda korten. Om man använder överhandsblandning så blir det svårare, eftersom högarna blir större och korten glider lättare, medan om man använder riffle shuffle så blir det lättare för att korten glider mer. Därför funkar det bra att ha plastfickor i spel som har små högar.

Så i vilka sammanhang plastar jag gärna in korten?

1. Kort som blandas mycket
   Kort som används vid varje tur slits mycket. Dessa högar är ofta ganska små, vilket gör det enklare att överhandsblanda dem.
2. Spel där märkta kort kan förstöra spelet
   Ett exempel är Citadels rollkort som väljs varje runda. Om något kort skulle bli märkt, så skulle andra veta då du tog det. Det går förvisso att plasta in dem med färgade kortfickor, men korten kommer ändå att vara förstörda.
3. Spel som spelas mycket
   Vissa spel spelas hela tiden, vilket gör det lönsamt att köpa in kortfickor. I annat fall hade man fått köpa om spelet för att vissa komponenter är så använda. Korten är oftast den delen i spel som slits först nämligen.
4. Kort av dålig kvalitet
   Ibland känner man på kortkvaliteten på vissa spel och inser att de kommer se oerhört tråkiga ut efter andra gången man spelar. Med plastfickor så kan man förlita sig på att de kommer att hålla längre.
5. Spel med expansioner
   Spel med expansioner slits ofta ojämnt. Grundspelet kommer därför troligen vara mer slitet än den senaste expansionen, eftersom man spelat med den fler gånger. Detta märks inte lika mycket med kortfickor och vid behov kan man också byta ut själva kortfickorna. Dessutom har en del expansioner lite annan bakgrundsfärg på grund av olika tryckningar, som kan lösas genom att ha färgade kortfickor.
6. Spel som är svåra att ersätta
   Jag köper bara nya spel just nu, men skulle jag skaffa en raritet skulle tänka över att plasta in korten. Dels kan det vara svårt att få tag på den och dels kan den vara svår att ersätta.

Se fler »

Brädspelsrestaurangen
Under GothCon i år så höll jag tillsammans med några andra ett evenemang som kallas brädspelsrestaurangen. Orsaken bakom är nog bristen på riktigt bra brädspelsarrangemang på konventet. Det var ganska mycket förberedelse med material och att läsa på regler under några intensiva veckor före evenemanget. Vi kommer att köra en repris på det under kommande GothCon.

Sverok Väst
Jag har börjat involvera mig i Sverok Väst, som är ett distrikt inom förbundet Sverok. Det tar tid att komma in i rutinerna där och interna konflikter har tagit alltför mycket tid för min smak. Förhoppningsvis ska detta vara löst nu.

Halmstad Spelkonvent
I våras bestämde ett gäng att sätta igång ett konvent och jag kan bara säga att göra det från scratch tar mycket tid i anspråk. Nästa år behöver vi inte uppfinna hjulet igen, utan vi har upparbetat kontakter, vi känner till lokalen och vi har rent allmänt fått rutiner för det.

Så vad kan man förvänta sig av bloggen i fortsättningen? Jag har som mål att uppdatera den varje vecka, som var tänkt till en början. Som sagt har jag flera idéer på kommande artiklar. Jag hoppas också att uppdatera designen och får ett mer jämnt utseende på artiklar, men först och främst prioriterar jag på att producera texter.

Se fler »

Jag har en vision att perfekt spelsamling och med det menar jag inte nödvändigtvis en jättestor sådan, utan en spelsamling som representerar allt som jag tycker om. Cody i podcasten Game on with Cody and John har en speciell teori kring att ett spel kan tillhöra en speciell nisch och att man inte behöver mer än ett spel i den. Personligen finns det plats för fler av mina favoritspel, men jag tycker det är en sund riktlinje. Därför vill jag också bli av med spel som inte riktigt platsar. Jag har inget problem med att spela något sämre spel ibland, men ser inte poängen med att äga dem.

Den enda invändning jag mot arrangemanget är att det är ett lokalt sådant. De flesta som spelar spel i Halmstad känner varandra och spelar varandras spel. Så frågan är vad det kommer att innebära i praktiken om spelen bara flyttas runt. Egentligen borde man göra det nationellt, men det är svårt att ordna praktiskt. Det är dyrt att frakta spel i Sverige, vilket gör det olämpligt. Konventen är ett utmärkt tillfälle, men det finns ingen sådan organiserad verksamhet. Kanske något man borde ta tag i?

Se fler »

Relaterat:
Brädspel på datorn
Recension: Race for the Galaxy

Se fler »

Bild av: Adam Kundurakis

Som ni säkert har märkt så har jag inte skrivit så mycket den senaste tiden. Orsaken är inte brist på inspiration, utan snarare tvärtom att jag har haft för mycket att göra och en hel del av det är spelrelaterat. Jag kommer att återkomma med det senare, men en av sakerna som har upptagit mig är ett evenemang som jag och några andra kommer att hålla under GothCon XXXIV.

Vi kallar det brädspelsrestaurangen ”Die Ludo” och är ett koncept som tar inspirationen från brädspelsbarer och går några steg längre. Det går inte an för oss att bara låna ut spel, utan vi kommer att duka upp bordet med spel och förklara hur man spelar det. Utbudet är hyggligt för en sådan aktivitet så det ska finnas något för de flesta.

Idén till det kom inte som en del tror från rollspelsbaren som har huserat några år på GothCon, utan istället är det från ett segment i podcasten The Spiel som heter The Game Sommelier. Från början var tanken att man på förhand skulle skicka in några spel som man gillar och sedan på konventet skulle man få chans att spela dem. Det är ett intressant koncept, men jag tror inte att det riktigt funkar. Framför allt så har jag inte det spelutbudet att kunna erbjuda alla tänkbara titlar.

Just nu håller vi på att fixa de sista bitarna så att allt ska vara korrekt. Själv lägger jag en del tid på att läsa manualer för spelen. Tur väl så har jag spelat de flesta spelen innan, men utmaningen är att transformera reglerna från regelboken till spelarna på lättfattligt sätt.

Jag hoppas att vi ses där.

Se fler »

Solospel med tärningar

Under januari månad missade jag många tillfällen att spela brädspel. Naturligtvis fick jag viss abstinens och spelade en del solospel hemma (min sambo delar tyvärr inte min entusiasm till brädspel). Jag laddade ner snabba korta brädspel på print and play och gemensamt med de båda var att de var spel med tärningar.

Delve: the dice game

Det första jag testade var Delve: the dice game, vilket är en dungeon crawler där du ska kämpa mot monster i sekventiell ordning. Spelaren har ett antal karaktärer till sitt förfogande med speciella förmågor och slår ett antal tärningar upp till tre gånger (liknande Yahtzee). Beroende på vilka nummer man får kan man aktivera olika förmågor. Det är oftast ganska uppenbart på vilket sätt som är det enklaste sättet att slå de olika typerna av monster. Spelet är enkelt att förstå sig på och spelas snabbt, men har dock nästan inget djup.

D-Day dice

Det andra jag testade är D-Day dice, vilket är betydligt mer avancerat. Här spelar man amerikanska trupper som landstiger i Normandie. Man måste avancera framåt med få resurser, som dock kan bli mer under spelets gång. Spelet blir mer ett resurshanteringsspel med tärningar. D-Day dice är mer komplicerat och har många svåra val, men jag vet dock inte om jag skulle säga att det är bättre. Det är nämligen en massa att hålla reda på och det blir lätt pilligt. Faktum är att jag föredrar Delves enkelhet framför D-Days intressanta val.

Totalt sett så spelar jag hellre Roll through the ages solo än något av dessa, som jag har recenserat innan. Det är på något sätt en mellanväg och har både intressanta val och är lätt att komma in i.

Se fler »

Konstruktör: Reiner Knizia
Utgivare: Egmont Kärnan (som Helt Genialt), Fantasy Flight Games (som Ingenious)
Antal spelare: 1-4

Jag vet inte riktigt varför jag inte spelar så mycket abstrakta spel. Kanske beror det på att de flesta abstrakta spel bara funkar på två spelare och jag är en social spelare. Eller så kan det bero på att jag vill ha en gnutta slumpmoment i mina spel. Ur den synvikeln är Ingenious inte det typiska abstrakta spelet.

Regler och komponenter
Varje spelare börjar med varsin ställning med sex brickor på. Dessa brickor är tvådelade med två symboler på (samma eller olika). Det finns sammanlagt sex olika symboler. Dessa ska spelarna lägga ut på en spelplan, som är sexkantig som i sig innehåller mindre sexkanter.

Spelet passar bra för färgblinda, eftersom varje symbol både har både en form och en färg

Första rundan får spelarna bara placera intill ett av sex startställen (inte samma som andra spelare satt intill), men efter det är det fritt fram så länge det finns plats på spelplanen.

Poäng beräknas genom att se hur många likadana symboler det finns i de olika riktningar som finns i förhållande till symbolen, men stoppar då det inte finns den symbolen. Spelaren räknar inte den bricka som läggs ut. Så många poäng spelaren får går den upp på poängbrädan.

Exempel på poängberäkning

Spelet har två twistar i sig. Då en spelare kommer upp i maxpoängen i en färg ropar den ”Ingenious” och får genast göra ytterligare ett drag. En spelare som gör detta vid rätt tillfälle kan förändra situationen drastiskt. Den andra twisten har med poängberäkningen att göra. Poängen beräknas nämligen på den färg som man har minst poäng i (vid lika går man till den näst minsta poängen och så vidare). Det gör att man som spelare behöver tänka både på att få balans i poängen, samt att få maxpoäng för att utnyttja sina ”Ingenious”.

Om det är så att spelare efter sitt drag inte har brickor med symboler i någon av sina sämsta färger (eller färg) får den byta ut alla brickorna.

Vad jag tycker

Komponenter
Komponenterna håller genomgående hög kvalitet, men det finns tyvärr risk att man stöter på sin poängbräda, vilket kan förstöra hela spelet. Det hade varit bra ifall den var konstruerad på annat sätt.

Lätt att lära sig
Som så många andra abstrakta spel är det enkelt att lära sig, men ändå har ett djup när det gäller spel. Det gör att nya till spelet snabbt kommer in i det.

Omspelbarhet
De första tio gångerna känner man att man lär sig spelet och upptäcker nya strategier. Tio spel efter det är det fortfarande intressant, men efter det börjar dragen bli förutsägbara. Men om man kan få tjugo bra omgångar av ett spel tycker jag det är okej.

Turmoment
Det kan vara frustrerande att inte ha rätt brickor vid rätt tid i spelet och man kan verkligen ha tur under hela spelet. Om flera spelare är på ungefär samma nivå kommer turmomentet vara påtagligt och i de flesta fall avgöra spelet.

Skalbart
Spelet funkar bra på både två, tre och fyra spelare. Det blir lite mer kaotiskt på fler spelare, men inte så att det stör.

Taktiskt
Det finns vissa långsiktiga strategier i spelet, men i grunden är det ganska taktiskt. Med det menas inte att dragen är självklara, utan det gäller ofta att tänka på antingen hur mycket man kan få, eller hur stor chans det är att blocka eller blockas av andra.

Varianter och onlinespel
Det finns en solovariant på spelet. Själv föredrar jag andra spel ifall jag är själv, men det är kul att möjligheten finns.

Det finns också en reseversion av spelet för två spelare. Jag har inte spelat den själv, men den ska lösa en del problem med att komponenterna inte flyger iväg.

Spelet går dessutom att spela online på marquand.net, där det finns som solospel mot AI. Det är ett roligt tidsfördriv.

Se fler »