Recension: Phoenicia

av Mikael Ölmestig

Phoenicia
Designer: Tom Lehman
Utgivet av: JKLM Games

Under det senaste året är Phoenicia det spel jag spelat mest och orsaken bakom det är att jag har spelat en hel del på JKLM Interactive. När det gäller spel på datorn, så brukar jag tröttna ganska fort, men inte med Phoenicia och jag tänkte berätta varför.

Temat bakom spelet ganska förglömligt – du ska bygga upp en statsstat med yrkesmän och byggnader. Egentligen är det ett auktionsspel för 2-5 spelare, där du som spelare dels ska försöka bygga upp sin ekonomi och dels försöka få poäng. Det finns andra moment i spelet än att bjuda, men det är det som är kärnan i spelet.

Spelet bygger på de tidigare titlarna Outpost och Scepter of Zavandor, men har några egna idéer också. Jag har själv inte spelat Outpost, men jag tänkte senare i recensionen göra en kort jämförelse med Scepter of Zavandor (hädanefter SoZ).

Regler
Spelarna börjar med lite resurser och arbetare. Arbetarna kan tränas till att arbeta med något (från början kan man jaga och odla, men det finns möjlighet till fler sysselsättningar). Resurser används dels till att skaffa verktyg till arbetarna och dels för att bjuda på olika teknologier, som gör olika saker i spelet. Det finns två saker med resurserna som gör det annorlunda från många andra spel. Dels så är den uppdelad i både mynt och kort. Varje mynt är värd en resurs, medan korten är värda mellan 4 och 6 resurser. Spelarna har också ett max antal kort som den kan ha på handen i slutet på rundan beroende på hur mycket lagring man har. I början av spelet har man lagring för att kunna hålla två kort i slutet på rundan (samt tre mynt), men genom vissa teknologier så kan spelarna få fler.

Exempel på några teknologier (bild av Rokkr)

Rundan börjar med att den som är overlord (vilket bestäms av den som hade mest poäng i början av rundan) börjar bjuda på teknologier. Spelaren bjuder ett belopp som minst motsvarar minimibudet och det går runt bordet tills alla utom en har passat och vinnaren betalar motsvarande pris för kortet. Spelarna kan bjuda på flera objekt, men har den bestämt sig för att inte lägga upp fler kort till bjudning kan den inte bjuda mer i rundan. Spelaren tränar arbetaren och sätter dem på olika aktiviteter och betalar motsvarande kostnad och det går vidare till spelaren till vänster som gör sin runda.

När alla spelare har gjort sin runda får dem inkomst, där den får ett kort för var fjärde peng den har. Spelarna kollar så att de inte har för många kort. Nya teknologier läggs sen ut, lika många som antalet spelare.

De olika teknologierna gör olika saker, från att ge inkomst, lagring och poäng direkt, till rabatter för framtida kort, möjlighet till nya yrken eller fler arbetare.

Detta får man med spelet (bild av Sothis)

Komponenter
Spelet är inte svårt att lära sig, men regelboken gör det ibland svårare än vad det behöver vara och dessutom ett enstaka fel. Dessutom är den inte särskilt bra layoutad. Det finns en alternativ regelbok, men personligen tycker inte jag den är mycket bättre.

Korten är av bra kvalitet och brickorna är någorlunda tjocka. Spelpjäserna är i plast och av standardsnitt för spel som Fia och Monopol – kanske inte exalterande, men av okej kvalitet. Många personer gillar dem dock inte.

Något som är förvirrande för många spelare är att inkomst räknas presenteras som amforor, medan poäng i något som liknar en peng. Det kan också vara svårt att veta vilken markör som används för poäng och vilken som ska användas för pengar.

Spelet bilder är av okej kvalitet, måhända lite oinspirerade, eftersom de går mycket i jordfärger.

Vad jag tycker
Spelet är som jag sagt innan, ett av mina favoritspel. Jag tror att det till stor del handlar om att det är mycket beslut på kort tid. Som med de flesta auktionsspel så kan det vara svårt att veta hur man ska bjuda de första gångerna och med dåligt spel i början kan man vara körd. För spelet är av karaktären att man bygger sin maskin och kommer spelaren inte igång med att få produktion. Det blir en sorts negativ snöbollseffekt.

Det funkar bra att spela med alla antal spelare i spannet, men med två spelare är det väldigt oförlåtligt, men förstaspelaren har en märkbar fördel. På fem spelare kan spelet bli mer kaotiskt om en eller flera spelare är oerfarna, vilket gör att det kan bli svårt att överblicka spelet.

Jag gillar framför allt hur inkomst och pengar hanteras i spelet och det gäller att ha tillräckligt med pengar vid rätt tillfälle. Ibland kan det vara kraftfullt att spara, ibland kan man verkligen spela ut andra spelare och ibland tror man att det finns en given segrare, men en annan kommer uppseglandes bakifrån.

Jämförelse: Phoenicia och Scepter of Zavandor
Vid en snabb blick verkar Phoenicia vara en nerbantad version av SoZ, vilket till hälften är sant och hälften osant.

I grunden har de många likheter, men när SoZ till stor del handlar om att bygga upp sin ekonomi, så handlar Phoenicia mest om att vinna rätt saker till rätt pris och att se till att motståndarna får betala mer än det är värt.

Auktionerna i Phoenicia är mycket mer tajta, eftersom korten kommer att bjudas ut fortare och det är mycket mindre summor det handlar om.

Varianter och onlinespel
I spelet finns det en så kallad balanserad start där alla börjar med ett kort som är värt fem (tillsammans med två pengar). Även om detta rekommenderas för nybörjare tycker jag inte att det är fel att även erfarna gör det.

Spelet finns också tillgängligt online, på JKLM Interactive. Kom gärna och spela mot mig där – mitt användarnamn är godfeather.