Recension: Ingenious

av Mikael Ölmestig

Konstruktör: Reiner Knizia
Utgivare: Egmont Kärnan (som Helt Genialt), Fantasy Flight Games (som Ingenious)
Antal spelare: 1-4

Jag vet inte riktigt varför jag inte spelar så mycket abstrakta spel. Kanske beror det på att de flesta abstrakta spel bara funkar på två spelare och jag är en social spelare. Eller så kan det bero på att jag vill ha en gnutta slumpmoment i mina spel. Ur den synvikeln är Ingenious inte det typiska abstrakta spelet.

Regler och komponenter
Varje spelare börjar med varsin ställning med sex brickor på. Dessa brickor är tvådelade med två symboler på (samma eller olika). Det finns sammanlagt sex olika symboler. Dessa ska spelarna lägga ut på en spelplan, som är sexkantig som i sig innehåller mindre sexkanter.

Brickor av olika slag

Spelet passar bra för färgblinda, eftersom varje symbol både har både en form och en färg

Första rundan får spelarna bara placera intill ett av sex startställen (inte samma som andra spelare satt intill), men efter det är det fritt fram så länge det finns plats på spelplanen.

Poäng beräknas genom att se hur många likadana symboler det finns i de olika riktningar som finns i förhållande till symbolen, men stoppar då det inte finns den symbolen. Spelaren räknar inte den bricka som läggs ut. Så många poäng spelaren får går den upp på poängbrädan.

Exempel på scoring

Exempel på poängberäkning

Spelet har två twistar i sig. Då en spelare kommer upp i maxpoängen i en färg ropar den ”Ingenious” och får genast göra ytterligare ett drag. En spelare som gör detta vid rätt tillfälle kan förändra situationen drastiskt. Den andra twisten har med poängberäkningen att göra. Poängen beräknas nämligen på den färg som man har minst poäng i (vid lika går man till den näst minsta poängen och så vidare). Det gör att man som spelare behöver tänka både på att få balans i poängen, samt att få maxpoäng för att utnyttja sina ”Ingenious”.

Om det är så att spelare efter sitt drag inte har brickor med symboler i någon av sina sämsta färger (eller färg) får den byta ut alla brickorna.

Vad jag tycker

Komponenter
Komponenterna håller genomgående hög kvalitet, men det finns tyvärr risk att man stöter på sin poängbräda, vilket kan förstöra hela spelet. Det hade varit bra ifall den var konstruerad på annat sätt.

Lätt att lära sig
Som så många andra abstrakta spel är det enkelt att lära sig, men ändå har ett djup när det gäller spel. Det gör att nya till spelet snabbt kommer in i det.

Omspelbarhet
De första tio gångerna känner man att man lär sig spelet och upptäcker nya strategier. Tio spel efter det är det fortfarande intressant, men efter det börjar dragen bli förutsägbara. Men om man kan få tjugo bra omgångar av ett spel tycker jag det är okej.

Turmoment
Det kan vara frustrerande att inte ha rätt brickor vid rätt tid i spelet och man kan verkligen ha tur under hela spelet. Om flera spelare är på ungefär samma nivå kommer turmomentet vara påtagligt och i de flesta fall avgöra spelet.

Skalbart
Spelet funkar bra på både två, tre och fyra spelare. Det blir lite mer kaotiskt på fler spelare, men inte så att det stör.

Taktiskt
Det finns vissa långsiktiga strategier i spelet, men i grunden är det ganska taktiskt. Med det menas inte att dragen är självklara, utan det gäller ofta att tänka på antingen hur mycket man kan få, eller hur stor chans det är att blocka eller blockas av andra.

Varianter och onlinespel
Det finns en solovariant på spelet. Själv föredrar jag andra spel ifall jag är själv, men det är kul att möjligheten finns.

Det finns också en reseversion av spelet för två spelare. Jag har inte spelat den själv, men den ska lösa en del problem med att komponenterna inte flyger iväg.

Spelet går dessutom att spela online på marquand.net, där det finns som solospel mot AI. Det är ett roligt tidsfördriv.