Pachisi

Brädspelet Pachisi har sitt ursprung i medeltidens Indien. Namnet pachisi kommer från det hinduiska ordet pachi som betyder 25, alltså det maximala antalet poäng en spelare kan få när hen kastat kaurissnäckorna – vår motsvarighet till tärningar. Pachisi sägs ha varit så populärt i Indien att man tillskriver gudarna spelet. Spelpjäser som “dör” och återuppstår leder dessutom tankarna till idén om reinkarnation. Det finns även spår efter gigantiska spelplaner i palats, där hovet använde människor som spelpjäser.

Spelets regler

Pachisi spelas av 2-4 spelare, ofta uppdelade i två lag. Varje spelare tilldelas spelpjäser i olika färger – svar, gul, röd och grön. Spelplanen består av ett kors och det vanligaste har varit att brodera spelplanen på ett tygstycke och antalet steg en spelare får ta med sina spelpjäser avgörs med hjälp av kaurissnäckor. Idag används andra material i spelplanen och en tärning avgör antalet steg.

Spelpjäserna utgår från en yta i mitten av spelplanen, en så kallad charkoni. Målet är att ta sig runt spelplanen och få in alla i charkonin igen. Reglerna för hur man kommer ut ur charkonin, hur man skickar tillbaka en motspelares spelpjäs och hur man kommer in i boet, varierar en hel del. Det finns dock siffror som ger tillträde, håller tillbaka eller underlättar för spelaren. Slump och taktik går hand i hand i detta spel.

Pachisi idag

Som brädspel ser man främst förenklade varianter bland annat under namnen Ludo eller Fia med knuff. Spelet kan därmed med fördel introducerar i tidig ålder. Originalversionen kräver mer av spelare tack vare de avancerade poängsystemen. De webbaserade versionerna är idag populära men det gäller att välja rätt spel om man vill spela ett äkta Pachisi-spel. Regler, teman och namn kan nämligen variera mycket bland alla spelvarianter, som från början var gudarnas spel.